Ska man kalla sig själv misslyckad?
Nästa alla här i världen säger att det bästa är när man är den yngsta barnet. För mig är det inte bästa utan skitigaste och sämsta. Känns som om jag är den misslyckande barnet i familjen och även helt bort glömd. Händer det något här så är det Samehs fel, gör jag det minsta lilla fel så får jag skit, får jag dålig betyg så blir jag hotad av farsan att han inte kommer på min student.. Men seriös han är ju på mig som fan, vem fan hotar sin dotter om sånt? eller i försig han gör ju det. Han har 3 andra barn som har gått ut med massor med ig och det var inga problem han var lika stolt men mig har han vart besviken sen jag föddes.
Trött på det här att vara yngst och har 10 vackter runt omkring mig och det är inte kul. Min pappa som var mina ögonsten och den vackraste, vet inte om han är det längre
